Sid 5 Kusin Ingvar

Kusin Ingvar

 

Kortet på de båda damerna har jag aldrig sett och jag känner inte heller igen personerna. Men förekommer det tillsammans med kortet på Ingvar föreligger naturligtvis möjligheten av att någon av de båda kan vara min farmor (Augusta) och Ingvars mamma (Astrid). Augusta bodde i det ”äkta” Gbg, dvs. i Masthugget, tillsammans med faster Annie. Farfar hade dött redan 1909, då pappa var 17 år. Jag har träffat henne, och mitt mesta minne av henne är en blå kakburk med underbara nybakta kakor som jag fick att äta alldeles själv, då vi kom på besök. Hon gick bort omkring 1930, jag tror innan jag ännu börjat skolan. Jag kan bara konstatera och beklaga att pappa i stort sett aldrig berättade om sina närmaste eller hade några bilder framme. Jag vet inte varför. På konfirmationskortet igenkänns min ende kusin på pappas sida. Ingvar var född omkring 1920 och son till pappas bror Carl, som liksom sin äldre bror Georg och tusentals andra göteborgare jobbade på Götaverken, Georg som gjutare, Carl som nitare. Ingvar hade ”läshuvud”, gick på Göteborgs Tekn. Institut och blev maskiningenjör och fick naturligtvis jobb på Götaverken. Duktig som han var fick han så småningom resa världen över dit någon av varvets många båtar låg med motorhaveri. Tyvärr var det först i sena år jag lärde känna honom närmare, han hade en villa i Askim där jag var ibland under studieåren i Gbg och även senare. Jag minns inte riktigt året, men han dog någon gång under våra första år i Lidköping. Jag tror att hans barn och barnbarn bor i Malmö. Öppnade datorn i avsikt att skicka dig ett mail med undring om du inte hade några nya gamla fossil som väntade på ett igenkännande – och så fanns de där! Men otvivelaktigt den hittills svåraste uppgiften. Dock vet jag något: kortet är taget någon gång omkring 1940, då vi tillbringade ett antal somrar på pensionat Lintula på Lyckorna (Ljungskile) Huset du ser i bakgrunden är det annex till själva pensionatsbyggnaden som vi hade för oss själva, måltiderna serverades på pensionatsverandan. Stället drevs av fyra gamla, underbart snälla systrar, som varje år den 12 juli bakade en gräddtårta med färska jordgubbar enkom till Herman! Undra på att jag gillade dem!

Men så var det personerna: tydligen någon vänträff i semestermiljö. Samtliga fyra karlar på bilden är, om jag inte tar alldeles fel, präster, men med säkerhet kan jag endast identifiera den ganska välmående gestalten till höger om mamma. Det är prosten Johan Bogren i Uddevalla, alltså pappas chef under Uddevalla-åren. Nedanför honom sitter hans kärr… (som jag alltid hade lite svårt för!) Hanna. De båda karlarna i förgrunden är andra kolleger till pappa, men för ögonblicket i alla fall kommer jag inte ihåg namnen. Den gamla damen heter Gerda Andersson, f d småskollärarinna och en av mammas allra äldsta vänner i Uddevalla. Kortet är, om jag inte missminner mig, från hennes 80-årsdag någon gång omkring 1940 – hon bör alltså ha varit född c:a 1860!! Innan julen kom hon varje år hem till oss och klädde ett ”julbord”, drygt två meter långt, med ett österländskt landskap med stallet i Bethlehem, Jesusbarnet i sin krubba, Maria och Josef, herdarna på ängen och de tre vise männen med sina gåvor i bakgrunden. Ovanför detta draperade hon konstfärdigt ett moln av vit tyll, där man kunde skymta änglarna, som kom med julens budskap. Den andra delen av julbordet utformade hon som ett västerländskt vinterlandskap med mark av bomull, där ett stearinljus lyste svagt genom julottans kyrkfönster och granskogen bildade bakgrund till den lilla byn med dess djur och människor. Det tog förvisso gamla ”tant Gerda” en hel dag att färdigställa detta men ännu idag minns jag varje detalj och all den glädje hon gav oss kring julen!

 

 

Sid 5

Kusin Ingvar
Gerda Anderssons 80 års-dag