Cerenius

Jerusalemsbreven

37 människor (15 vuxna och 22  barn) från Nås i Västerdalarna lämnade sin hembygd på morgonen den 23 juli 1896 i 12 stycken hästskjutsar, de flesta för att aldrig mera återse densamma. I Vansbro bytte de  till Göteborg där de gick ombord på fartyget James A Dickson som tog dem till Antwerpen där bytte de till ångfartyget Andros (Deutsche Levente Line) för vidare färd mot Jerusalem. De hade valt att sälja sina släktgårdar och följa evangelisten Olof Henrik Larsson till det förlovade landet.  Den dramatiska och i långa stycken mycket tragiska historien inspirerade Selma Lagerlöf till att skriva romanen Jerusalem. Den första delen av verket: Jerusalem i Dalarne (1901) har sedan dramatiserats av Rune Lindström och ges sedan 1959 som sommarteatern Ingmarsspelen på plats i Nås.

En av de som for var Hemmings Katrina Persson (1859-1913), dotter till Hemmings Per Persson (1827-1910) och Karin Ersdotter (född  1825). Per och Karin fick 4 stycken barn, två söner Per (1853-1923)  och Erik (1863-1905) samt två döttrar Katrina (1859-1913) och Anna (1862-1942). Sonen Per Persson är min morfars far och Katrina således morfars faster. Tack vara släktingar på min mors sida så har jag  kopior av ett 40-tal  brev som Katrina skrev till sina syskon och föräldrar som blev kvar i Nås mellan åren 1896 fram till hennes död 1913. Det är säkert inte en komplett samling (hon verkar ha varit en mycket flitig brevskriverska) men då de är skriva över en lång tid kan man genom dessa följa hennes och indirekt hela kolonins utveckling under dessa år.

För Nåsbornas del började historien med Olof Henrik Larsson (1842-1919) och förebild till Hellgum i Selma Lagerlöfs bok som var en sjöman, född under enkla förhållanden i Grundsund på Västkusten. Han var en uppenbarligen en driftig person då han under några år gjorde karriär  och utbildade sig från skeppsgosse till styrman och till sist sjökapten och arbetade under flera år som sådan på fraktskepp längs den amerikanska östkusten. Något verkade dock gnaga honom då han hoppade av sjömanskarriären och slog sig ned i Chicago, där det fanns en stor svensk koloni av utvandrare. Där anslöt han sig till en metodistkyrka och gifte sig så småningom med en flicka från Sverige och de 1876 fick dottern Hulda. Hustrun dog dock senare i barnsäng vilket säkert kom att prägla honom och man kan där troligen finna en del av förklaringen till det tungsinne som dominerade honom. Genom hårt arbete lyckades han dock få ihop tillräckligt med pengar för att köpa en tomt och bygga upp en kyrka i centrala Chicago. Han lämnade i samband med detta metodistkyrkan och grundade istället den Svenska Evangeliska Kyrkan och dit sökte sig främst svenskamerikaner i staden. Den var verksam under Larssons ledning mellan åren 1880 och 1896. De tillämpade egendomsgemenskap och brukade samlas i kyrkan efter arbetsdagens slut. En av dem som sökte sig till kyrkan var Mathilda Helgsten från Lindenäs bruk i Nås som även gifte sig med Olof. 1889 for hon tillbaka till Nås tillsammans med en väninna Liss Karin Larsdotter och Olof följde strax efter. Olof började predika och skapade snabbt även en församling i Nås. Hans lära vara hård och kompromisslös och endast de som följde honom kunde genom bot och bättring räkna med frälsning vid den närma förestående domedagen medan alla andra var dömde till helvetets eviga plåga. Han fick snabbt ett 50 tal följare och församlingen kom att bestå även efter det att Larsson återvände till Chicago efter drygt 2 år. Då under ledning av de ställföreträdande föreståndarna Tipers Lars Larsson allmänt ansedd bygdens ledande man samt Gästgivar Mats Matsson.

Tillbaka i Chicago kom Larsson 1895 i kontakt med en annan församling kallad The Overcomers då ledd av Annie Spafford (född Anna Tubena Larsen 1842 i Stavanger). Hon hade tillsammans med sin man grundat en församling i Chicago och utvandrat med delar av densamma till Jerusalem 1881. Där hade de etablerat The American Colony för att invänta Herrens ankomst vilken de antog var i snart antågande. Deras tillvaro i Jerusalem dominerades av just den denna väntan men 1895 hade situationen börjat bli prekär för dem då deras pengar hade börjat ta slut. Annie tillsammans med några församlingsmedlemmar for då tillbaka till USA för att försöka få tillgång till ett större arv för en församlingsmedlems räkning. Olof Larsson engagerade sig i deras öde och erbjöd dem att bo i deras kyrka i Chicago under denna period. Exakt vad som sedan skedde är svårt att utröna men resultatet blev i alla fall att Annie Spafford i tog över ledningen av församlingen och delar av densamma inklusive Olof Larsson for tillsammans med henne tillbaka till Jerusalem. Resan finansierades genom försäljningen av Larsson kyrka i Chicago. Det var i samband med detta som Olof skickade ett brev till sin andra församling i Nås. Vad som stod i detsamma är det ingen som idag vet då det inte är bevarat men resultatet blev i alla fall att församlingen började förberedde sig för att ge sig av till Jerusalem. Om detta var en del av ett maktspel mellan Larsson och Spafford må vara osagt men till Nås kom inte bara Olof Larsson utan även Anna Spaffords lojala styvson Jacob  Eliahu (Spafford). Den senare såg även till att endast de som kunde bedömas inte vara till en ekonomisk belastning för kolonin som fick resa. Till sist blev det som således 37 stycken församlingsmedlemmar som for till Jerusalem.

De som for

Familjerna i Hjulbäck:

Möckelinds

Erik Ersson (1851-1901) senare kallad Erik Lind & Jönses Karin Ersdotter (1860-1898) och hennes mor Jönses Brita Ersdotter (1842-1898) och deras barn Karin (1881-1898), Erik (1884-), Anders (1886-)  Olof (1889-1968), Lars (1891-1981), Nils (1893-) & Anna (1896-1896). Det var  på denna gård som Hemmings Katrina Persson var  piga.

Hols

Isreals Brita Ersdotter (1852-?), änka efter Hol Lars Larsson samt barnen Lars (1881-1958) senare mer känd som Lewis Larsson och svensk konsul i Jerusalem fram till 1947, Brita (1875-?), Anna (1879-?) och tvillingsystrarna Kerstin & Katrina (1886-?)

Hollibetes Jon (1870-1943) - den enda av de som for som kom tillbaka och åter bosatte sig Nås (1906)

Jugas Jon Olsson (1876-?)

Josef Lars Larsson (1853-1942) senare känd som Josef Larsson med hustru Dalmans Brita Olsdotter (1853-1942)

Familjerna i Sveden & Utankyrka:

Tipers

Tipers Lars Larsson (1843-1903) & Stark Karin Halvarsdotter (1840-1896) med barnen Karin (1873-1951) & Kristin (1875-).  Tipers hade den största och rikaste gården i Nås vid den tiden och det lär har  framför allt ha varit hustrun som varit drivande i familjens beslut att utvandra.

Gästgivar

Gästgivar Mats Matsson (1842-1897) & Liss Brita Larsdotter (1852-1905) med barnen Brita (1874-1940), Anna (1879-1913), Karin (1882-1961), Maria (1884-1968), Eva (1886-1961), Erik (1888-1977), & Olof (1891-1976)

Pigan Hanses Anna  Persdotter från Gärdet (1856-?)

Lisslasses Karin Larsdotter (syster t Liss Brita)

Till ovan 37 namn kan man även addera de utvandrare som från Svenska Evangeliska Kyrkan i Chicago och som var födda i Nås

Matilda Johanna Helgsten (1862-1938) - gift sig med Olof Henrik Larsson

Carl Johan Helgsten (1865-1896) bror t Matilda och  känd under namnet Charles Stone. Dog i Haifa ganska omgående.

Sköttens Anders Olofsson (1856-?)

Anna Ersdotter Hjerpe (1825-1903) senare känd som Anna Larsson och mor till Liss Karin Larsdotter

Gästgivar Anna Matsdotter (1848-?) senare känd som Annie Matson

Katrina kunde knappast själv bekosta sin biljett till Jerusalem man kan dock föreställa sig att Möckelinds Karin mycket gärna såg att deras piga kom med på denna resa då hon säkert behövde hjälp med den stora barnaskaran. Karin lär för övrigt ha varit mycket tveksam till att resa. Desto mer tragiskt att just familjen Möckelind kom att drabbas mycket hårt av de sjukdomar som grasserade där nere och för vilka Nåsborna inte alls var förberedda. I synnerhet då man inom församlingen i Jerusalem hade en mycket fatalistisk syn på sjukdomar och därmed förkastade nyttjandet av mediciner.    Fem år efter de hade anlänt till Jerusalem så var av familjen som från början bestod av 10 personer bara fyra av barnen vid liv. Något som ett av barnen Lars Lind i sin bok från  1981 redan i första meningen kommenterade med "Tillägnas mina föräldrar Erik och Karin som lämnade sitt eget förlovade land utan att finna ett nytt."

Katrina nämner mycket litet om detta i sina brev. Överhuvudtaget nämner hon inget om de motgångar som vi vet Nåsborna möttes av i Jerusalem. Vilket förutom de grasserande sjukdomarna var att de tidvis var mycket trångbodda då rumen i det stora huset som de förfogade över ofta hyrdes ut till betalande (hotel)gäster, de splittrade upp familjerna och att de ursprungliga (amerikanska) medlemmarna i kolonin såg ned på de nyanlända bönderna som inte kunde förstå eller göra sig förstådda på engelska. Breven verkade också delas och läsas av många kolonimedlemmar så att det är lätt att anta att någon form av direkt eller indirekt censur  skedde av desamma.   I vilket fall som helst så finns det inget i breven som tyder på att Katrina inte har funnit sig tillrätta på kolonin även om hon hela tiden är mycket intresserad om vad som händer i Nås och hon ibland till synes längtansfullt kan kommentera om hur vackert det kunde vara där.

Breven är inte helt lättlästa även om Katrina hade en mycket prydlig handstil. Ordvalet är naturligtvis ålderdomligt, interpunktionen  i stort sett obefintlig och referenserna helt andra vilket gör att man ibland kan komma helt fel när man försöker läsa dessa dem. I synnerhet har det varit ganska utmanande att få till släktnamn och vem som hälsar till vem i slutet av breven. Hon brukade också skriva något ostrukturerat i marginalerna när pappret tog slut. Jag har dock haft stort nöje av att läsa dem även om hennes långa stycken av religösa funderingar/ predikningar kan ibland kännas ganska tröttsamma och dompterande. Man måste dock naturligtvis betänka att hela hennes tillvara var helt dominerad av detta. Även om den amerikanska kolonin hade flera försonande drag, bl.a. en omfattande hjälpverksamhet så skulle man med dagens språkbruk definitivt kallat det en sekt och det var under Spaffords ledning knappast en plats som kunde beskrivas ha "högt till tak" utan snarast ett omfattande religöst förtryck och ibland känns det som hennes predikningar återges mer eller mindra oavkortat i breven.

Jag har hur som helst scannat in breven och tillsammans med mitt försök att återge texterna i lätt omarbetad och förhoppningsvis lättläst form finns dessa under nedan länkar. Jag har även lagt in en rad kommentarer och bakgrundsinformation samt foton där jag tyckt att det har varit lämpligt. Informationen i dessa kommer i regel från någon av nedan böcker.

I spåren på Jerusalemsfararna - häfte utgivet av Nås hembygdsförening 2014

Bron mellan Nås och Jerusalem (red V Edström, I Larsson & M Jonth) - 1996 

Faith and Fate in Jerusalem, Birgitte Rahbek & Mogens Bähnke, 1996

Nåsbönderna i Jerusalem, Berättelsen om en märklig utvandring, Hans Fahlén, 1988

Jerusalemsfararna, Lars E Lind & Tord Wallström, 1981

Lyssna även på Sveriges radios program Dalapärlor från 2010 med intervjuer av Hol  Lars Larsson (Lewis Larsson) och hans syster  Katrina Larsson från 1947 respektive 1962. Tillgängligt via denna länk

Slutligen finns det ett rikligt bildmaterial från den amerikanska kolonins fotografer på nätet.  Främst genom   G. Eric and Edith Matson Photograph Collection  som finns tillgängligt  via Library of Congress.  Eric  Matson är då Gästgivar Mats Matssons son Erik  som donerade hela samlingen  1964.  Jag har själv använt mig av många fotografier ur den samlingen för denna hemsida.

Även Visual materials from the Papers of John D. Whiting har mycket material.

BREV 1-5

Brev 1 - Jerusalem 10 oktober 1896

Hoppas ni skriver nästa gång, Far

Brev 2 - Jerusalem 22 november 1896

O! Mina älskade jag ser att ni vill hjälpa mig hem

Brev 3 - troligen efter nyår 1897

Över 130 julklappar

Brev 4 - Jerusalem 6 juni 1897

38 grader i skuggan

Brev 5 - Jerusalem 6 augusti 1897

Vi kallar honom alltid honungmannen

BREV 6-10

Brev 6 - Jerusalem 15 maj 1898

Är det ej nog predikan i denna världen?

Brev 7 - Jerusalem 12 mars 1899

Kan ej ta emot pengar för egen räkning

Brev 8 - Jerusalem 16 april 1899

Denna tid är den vackraste på året

Brev 9 - Jerusalem 20 augusti 1899

Linds mor har dött

Brev 10 - Jerusalem 11 februari 1900

Stickmaskinen

BREV 11-15

Brev 11 - Jerusalem 5 augusti 1900

Vilken skönhet det är i Nås

Brev 12 - Jerusalem 6 januari 1901

Arvslös?

Brev 13 - ? 7 januari 1901

Erik Ersson (Möckelind) dör

Brev 14 - Jerusalem 17 mars 1901

Det är många bland judarna som har stängt sina handelsbodar för att komma tillsammans i deras synagogar och kalla på Gud för regn

Brev 15 - Jerusalem 9 juni 1901

Ni är väl i fäboda tänker jag

BREV 16-20

Brev 16 - Jerusalem 29 december 1901

Oväntat besök i Jerusalem

Brev 17 - Jerusalem 25 maj 1902

Allt var så likt sig i Nås

Brev 18 - Jerusalem 18 januari 1903

Nu står fruktträden i blom

Brev 19 - Jerusalem 26 juli 1903

Vi är friska och mår bra utom Tipers Lars

Brev 20 - Jerusalem 29 maj 1904

Många resande är hit och hälsar på

BREV 21-25

Brev 21 - Jerusalem 2 april 1905

Broder Erik har dött

Brev 22 - Jerusalem 22 mars 1906

Vi hade 30 resande här på en gång

Brev 23 - Jerusalem 25 januari 1907

Rekordkallt i Jerusalem

Brev 24 - Jerusalem 21 mars 1907

Arbetar pojkarna på järnvägen?

Brev 25 - Jerusalem 13 april 1907

Broder Per. Du kommer väl med ett långt brev hoppas jag

BREV 26-30

Brev 26 - Jerusalem 22 mars 1908

Många besökare

Brev 27 - Jerusalem 7 april 1908

Stina ska till att gifta sig med en så främmande man

Brev 28 - Jerusalem 22 maj 1908

Jag är glad att du ej sände någon flaska av ostlöpe

Brev 29 - Jerusalem 16 juli 1909

Nationaldagsfirande, sysslar med vad Gud givit oss i förmåga att uträtta

Brev 30 - Jerusalem 28 augusti 1909

Bröllop i Jerusalem, krig i Sverige?

BREV 31-35

Brev 31 - Jerusalem 15 januari 1910

Skralt med far. Jag fick en flaska med ”ådekålång”

Brev 32 - Jerusalem 24 januari 1910

Far har dött.

Brev 33 - Jerusalem 13 oktober 1910

Gör smör, många som ser efter barnen Lind

Brev 34 - Jerusalem 4 december 1910

Om ni kommer så skulle jag bjuda er på kaffe

Brev 35 - Jerusalem 15 januari 1911

Separatorn

BREV 36-40

Brev 36 - Jerusalem 19 mars 1911

Kälkåkning på Oljeberget

Brev 37 - Jerusalem 11 augusti 1911

Hol-Lars ska gifta sig

Brev 38 - Jerusalem 26 oktober 1911

Segmjölk & läkarfamiljen Ribbing

Brev 39 - Jerusalem 9 september 1912

Han gör även löständer. Jag har inga ännu

Brev 40 - Jerusalem 14 december 1912

Undrar om ni har snö och mycket kallt därhemma

BREV 41-42

Brev 41 - Jerusalem 3 mars 1913

Jag vill nu försöka att sända er några rader fastän jag känner mig mycket darrande

Brev 42 - odaterat